Sofia i Etiopien

De senaste dagarna har det regnat mycket och varit väldigt kallt, så att man sitter och huttrar på kontoret trots fleecetröja. Så idag blev det flera macchiatos. Idag skulle vi ha åkt ut på fältet och haft en träning i antropometri, men vi hade ingen bil, så vi ställde in. Lika bra var kanske det, skulle vara synd om barnen i regnet.

Istället har jag börjat göra scheman för resten av studien. Det är några veckor… har klarat av 14 av 22, resten gör jag imorgon!

Idag såg jag en apa. Den var söt. Häromdagen fick jag höra en historia om en apa, enligt Stephanie den bästa historien om Sodo. Det var en babian som kastade en sten på ett barn så att barnet dog. De tog babianen till polisen som satte den i fängelse. Steph gick till fängelset för att besöka babianen, men de sa att de inte hade någon babian där. Hon förklarade att det var apan som dödat ett barn och då sa de ”jaha, den babianen, nej den är inte här, den är kvar i häktet, men det finns många andra här som du kan besöka om du vill.”

I onsdags morse fick jag ett sms från Tenange att hon åkt till Addis, så nu har jag varit ensam på kontoret i två dagar. Lite skumt men ganska skönt. I onsdags spenderade jag fyra timmar med att skriva ut sheman, häfta ihop scheman, numrera och sortera enkäter som skulle ut till nästa vecka. Inte så roligt.

Innan jobbet följde jag med Stephanie, som jag bor hos nu, till det statliga sjukhuset där hon jobbar. Hon gav mig en liten rundtur. Det är inget ställe som jag skulle vilja bli sjuk på, så mycket kan jag säga. Det värsta var stanken. De har inget rinnande vatten. En patient kan föda barn på en skumgummimadrass, blöda massor, och sedan kommer nästa patient och lägger sig på samma madrass. På övervåningen fanns en toalett för hela våningen.

På rundturen: ”Det här är intensiven, hit kommer alla patienter efter operation. Vi har två operationssalar, men bara anestesipersonal/utrustning för en. Oj, där är min patient!”

Detta var ett rum med 6-7 sängar, med patienter och dess anhöriga. En patient hade dropp och blod kopplat till sig, en annan dropp. Ingen annan utrustning eller övervakning. Såg inte ens till en sköterska. Det finns ingen blodbank heller, om en patient behöver blod får de fråga om familjen kan ge, då får de betala för utrustningen som krävs för att ge blod. Så får man hoppas att blodgruppen stämmer. Stephanie sa att hon vet allas blodgrupp här och ibland när hennes patienter behöver blod (hon jobbar på gyn/obstetrik) ringer hon rätt person och frågar om de kan komma och lämna lite.

Har jobbat med Tenange på kontoret hela dagen, det var rätt så trevligt. Jag hålar papper, gjorde en rapport på vilka enkäter vi inte fått in än. Highlightade några listor (det är verkligen tråkigt, så jag hoppas det inte blir många till) Gjorde veckoschema för nästa vecka och började koda några enkäter. Gick hem tidigt (typ halv fem) men tog med lite jobb hem, som jag gjorde senare.

Åt lunch på en takservering, juice till efterrätt. Har bestämt mig för att lita på det stället efter att ha druckit juice en gång utan att bli sjuk! Idag blev det en blandning av mango och avokado, gott!

Jag trodde jag skulle ut på fältet en stund på förmiddagen, men kom tillbaka efter att det blivit mörkt. Så det kan gå. Då hade vi några fler listor att highlighta och skriva av namnen på, men eftersom jag har så god erfarenhet av detta så gick det ganska fort.

Annars så har jag flyttat in hos Stephanie idag. Kom hem så sent, så har inte varit in hos norrmännen med deras nyckel (och internet) än. Imorgon ska jag försöka komma hem tidigare. Tänkte bara vara på kontoret också, har tillräckligt med jobb där!

Imorgon ska jag flytta igen. Jag har haft turen att träffa underbara människor här, som låter mig komma in i sina hem. Nu ska jag få bo hemma hos en annan läkare, Stephanie, som bor här själv. Hon kommer att vara här en vecka, sedan åker hon bort 2 veckor, och jag får stanna i hennes hus och sova på gästsängen. Hon har ett stort hjärta.

Idag när jag gick förbi där var en hel familj där inne och Skypade på hennes dator. Hon berättade att det var en familjemedlem till dem som var flykting i Somalia (eller nåt liknande) och de hade inte setts eller pratat med varandra på 17 år. Släktingen hade lyckats ta sig till USA, och googlat på Soddo, hamnat på hennes blogg. Han mailade till henne och skrev namnet på sina släktingar och undrade om hon kunde hjälpa honom att hitta dem. Hon gav namnen till administratören på sjukhuset, och några dagar senare var familjen funnen. Nu kommer de till henne ibland för att prata. Är det inte en otrolig historia?

Imorgon åker Elazar till Sverige och stannar där en vecka, så då får jag och Tenange sköta kontoret och sånt som behöver skötas. Ska bli spännande att se hur det går. Hon ska bo i min lägenhet när hon är där, ritade en karta och gav henne nyckeln idag. Lika bra att nån bor där, när jag ändå betalar hyra.

Börjar fundera på vad jag ska göra när jag kommer hem. Är ju ganska snart ändå. Innan dess ska jag försöka söka CSN och betala hyran (om internet är snabbt nog). Måste söka jobb också, och fundera på vart jag vill bo. Och när är det lämpligt att säga upp lägenheten egentligen?

Tänkte också lite på vad man saknar och inte saknar här. Jag saknar min familj och mina vänner och att träna. Börjar känna mig riktigt sugen på att klättra igen. Fjällen saknar jag också. Min säng. Börjar också sakna Uppsala lite, känns konstigt att jag nog inte ska bo där så länge till. Saknar att kunna gå på stan eller till jobbet utan att behöva känna sig uttittad eller utskrattad. (I morse stannade en bil och en man ropade till mig: ”good morning, I help you?” Som att jag skulle hoppa in i en bil med en främmande man. Skulle jag aldrig göra, oavsett i vilket land det var.)

Nu smattrar regnet på taket och jag tror att jag ska gå och lägga mig, läsa en bok och ta sovmorgon imorgon. Då ska jag vara ledig, första lediga dagen på evigheter. (förutom förra lördagen då)

Har haft fullt upp hela veckan, bara varit på kontoret, förutom idag då jag följde med ut på fältet. Har varit en körig vecka. Började ju med att handledaren från Sverige kom hit, och då blir det ju jobb typ dygnet runt. Men det var väldigt bra att hon kom och styrde upp det hela. Mycket som inte riktigt var som det skulle, och själv hade jag inte så bra koll heller. Men nu är det bättre och bättre ordning. (kollade just checklistan för denna veckan som hon lämnade när hon for och den är nog nästan uppfylld i alla fall)

Jag har börjat lägga in data i SPSS och det går bra, men tar en himla lång tid. Räknade ut att jag måste lägga in 40 enkäter om dagen, om jag jobbar 7 dagar i veckan varje dag tills jag åker hem. Det mesta jag lyckats med hittills är 25. I alla fall så tror jag att jag gillar programmet, skulle inte kunna hålla bättre ordning på nåt annat sätt. Idag hjälpte det mig tex att på några sekunder göra ett schema för nästa vecka, som skulle ta mig evigheter… det kommer såklart ta tid ändå, för jag måste fylla i alla koder och så.

Trots att veckan har varit full av jobb har det varit en bra vecka. Tiden går ju fort när man har mycket att göra. Har hållit mig på bra humör för det mesta (men idag på förmiddagen var jag sur, blev rätt arg på mig själv också för att jag missat att dela ut några enkäter, så det blev lite extra jobb för att fixa det). Sedan blev vi bjudna på lunch och kaffe hemma hos Elazars syster och då blev det mycket bättre. Det är så gott och trevligt att äta hemma hos folk. Kul att se hur de bor också.

En dag var jag bjuden på middag hemma hos en familj här, en annan kväll åt jag med min nya kompis, Daniel från amerikanska fredskåren. När vi satt där på restaurangen kom det plötsligt in ett gäng i traditionella kläder som sjöng och spelade trumma. Tror de ville ha pengar, det var nån religiös högtid och de gick från hus till hus. En upplevelse. Sedan var det små eldar här och där på gatan, som hörde till högtiden.

Igår när jag kom ut från kontoret så satt mina grannar på fiket där och hade beställt kaffe, så jag satte mig med dem och pratade lite. Blev sedan inbjuden på pizzamiddag. Jag slängde ihop en kladdkaka som jag bjöd på till efterrätt. Kollade på Indiana Jones.

Alla som inte råkar vara läkarstudenter eller särskilt intresserade av konstiga hudutslag kan hoppa direkt till nästa stycke… Upptäckte just att jag har fyra små utslag på vänster underarm, de kliar inte direkt, är mer en svidande känsla. Rött runtomkring, en liten vitaktig blåsa i mitten, i alla fall på de två största. För mig ser det mest ut som nån sorts herpesblåsor, men varför skulle jag få det på armen helt plötsligt? (fick ju bältros när jag var i sydamerika, det här ser lite lika ut) Häromdagen fick jag förresten också några konstiga bett, det var ca 20 st inom 10 cm. Helt märkligt, funderade på om jag fått dem i sängen, men har inte fått några fler, så det var nog bara tillfälligt i så fall.

Idag på morgonen blev jag ivägskickad till ena sidan av vårt fält, för att hämta lite information. Vi har nämligen fått in väldigt få enkäter till våra pärmar på kontoret. Jag skulle nu försöka reda ut var dessa befinner sig. Inte helt enkelt när folk ej har ordning på sina papper och bestämt hävdar att de visst lämnat till kontoret och jag borde leta bättre. Tog över två timmar. Jag var inte glad när jag kom tillbaka till Soddo. Dessutom var mobiltäckningen dålig, så vi kunde inte ringa Elazar och fråga det vi behövde fråga. När jag kom tillbaka var hon på andra delen av fältet, med nyckeln till kontoret. Lika bra  var kanske det, för jag var på så dåligt humör att det var lika bra att vara ensam. Gick hem och lagade mig lite pasta till lunch. Tittade in hos grannarna (gynekologen) som bjöd in mig på middag. Han berättade om några spännande fall de haft under dagen och att han skulle göra kejsarsnitt på en kvinna som haft preeklampsi och krampat. (ja då har man väl eklampsi kanske)

Var en trevlig middag, pizza och hemlagad glass. Världens sötaste baby var också där, 7 månader. Hans mamma är från Holland och pappan etiooier.

Imorgon bitti ska jag åka till Addis. Kommer mest sitta i bilen tror jag.

Idag har jag varit här 33 dagar, och har 33 kvar. Senaste tiden har varit ganska jobbig, men nu har det vänt och jag tycker det är ganska kul att vara här.

Idag på förmiddagen följde jag med grannen Mark till sjukhuset. Han är gynekolog/obstetriker. Var kul att se. Först hade vi rond, sedan några gravida patienter. Sedan följde jag med till operation. Det var en patient med myom, mycket myom. Alla var glada att hon fick behålla sin livmoder. Jag var glad att jag fick titta på. Mark sa att jag får vara där fler dagar om jag vill. Vara med på förlossningen och operationer och allt möjligt. Det låter ju bra! Får se hur mycket jag hinner för projektet.

På eftermiddagen skulle jag träffa Elazar och följa med henne ut på fältet, men det har regnat mycket de senaste dagarna så bilen var fast i leran någonstans, så vi blev helt enkelt kvar i Soddo. Gjorde inte mig så mycket. Skönt att vara lite ledig, när man har ett hus att vara i. Vi åker imorgon bitti istället, lika bra det, så slipper jag en tråkig dag på kontoret.

Igår hade jag förresten en bra dag på kontoret, för jag fick köpa pärmar (eller skicka nån att köpa pärmar), 2 till varje område. Sedan numrerade jag pärmarna och ställde in dem fint i skåpet. Det kändes skönt. Att alla pärmar fortfarande är tomma är en annan sak.

Tänk så glad man kan bli över att få ett fungerande internet! Försökte i två dagar på egen hand, knackade på hos närmsta grannen och frågade om hjälp idag, men de kunde mindre än jag. Vågade inte gå till familjen med småbarn, ville inte störa på kvällen. Fick tips om en annan läkare att fråga, hon heter Stephanie, är här ensam och är gynekolog. Knackade på hos henne och det var bra att jag gjorde det! Kände mig genast mycket bättre till mods, trots att hon inte kunde hjälpa mig med det. Men hon var väldigt trevlig att prata med, och sa att hon skulle bjuda mig på middag nån dag i nästa vecka. När vi satt där och pratade kom Becca förbi, småbarnsmamman som jag inte ville knacka på hos. Så sedan följde jag med henne hem, hon installerade ett annat program för internet och det fungerar! Dessutom fick jag lite sociala kontakter. Kanske inte måste åka hem genast ändå, som jag tänkte tidigare ikväll…

Började dagen med att vara trött och oengagerad, sov dåligt inatt. Följde med Elazar ut på fältet. Det var dimma och regn i Soddo, som igår. Lite läskigt att åka bil då tycker jag. Vi åkte till den ena sidan av vårt fält. Lämnade av lite folk. Då fick vi höra att andra sidan hade slut på enkäter, så det var bara att åka tillbaka till Soddo, hämta enkäter och åka till andra sidan.

Men det blev bra, jag fick följa med Tenange på supervision. Blev bara ett besök, men det var väldigt intressant tycker jag. Det var en regnig dag, så vi gick in i bostaden. Det var en typisk rund hydda med grästak. Inne var det mörkt och fuktigt. Tre kor och en kalv stod och åt i ena änden. Det fanns en liten vägg på mitten. Bakom den tror jag att familjen sov. Kvinnan var kanske i min ålder, men hon visste inte hur gammal hon var. De hade fyra barn, den äldsta tio år. Möblerna som jag såg i rummet var en kista och en bänk. Det fanns ett par korgar. Något som nog var en ”säng” eller i alla fall en bädd. Så de sover 6 personer, 3 kor och kanske fler djur på en yta ungefär lika stor som min lägenhet i Uppsala.

De här husen har ganska högt i tak, men ingen skorsten. Det ser ganska lustigt ut när man åker förbi, röken åker liksom ut genom grästaken. På hus med plåttak åker röken bara ut under plåten. Ska ta med mig kameran nästa gång vi åker ut på fältet, skulle vilja få med några av dessa hus på bild.

Visst berättade jag om pojken med klumpfötter som jag såg en dag? Idag såg jag en gammal man med klumpfötter som kröp fram på ler-vägen. Han tiggde efter pengar. (om vi inte bara hade åkt förbi i bilen hade jag nog gett honom) Kunde inte låta bli att tänka på den lilla pojken, att det här säkert är ett öde han också kommer möta. För den gamle mannen är det nog inte mycket man kan göra, men pojken, skulle inte han bli hjälpt av en operation? Hur gammal kan han ha varit, 5-6 år? Då borde man väl kunna lära sig gå om man får hjälp?

På gatan utanför håller de på att bygga något, typ en kant där man kan plantera blommor eller hindra bilar från att köra. Det är massor av folk som arbetar och den enda maskin jag sett är en cementblandare. Resten görs för hand, från bärande av sten och sand till cementen, till hackande av asfalt och grävande av grop/dike. Hårt arbete med andra ord. Vägen är en statlig väg, så staten betalar. Arbetstillfällen blir det ju om inte annat.

 (Gatan utanfor mig)

Asle, den norske läkaren, och jag pratade lite om det här med att man aldrig får gå i fred ute. Han sa att han brukar springa samma runda varje morgon, men fortfarande ropar de efter honom varje dag. De borde ju känna igen honom efter ett par år kan man tycka. Känns skönt att veta att det inte bara är jag som besväras av det i alla fall.

Igår var jag där på middag, så även deras grannar. Den mannen är gynekolog och det verkar som att jag kan få följa med honom till sjukhuset någon dag, det vore roligt!

I måndags åkte vi till Awassa, en större stad. Det var för att hämta (kopiera) listor på alla hushåll i de områden som vi ska utföra studien. Dessa listor behöver vi för att kunna göra ett slumpmässigt urval av hushåll att besöka. Det tog ca 2,5 timma att åka dit. Alla papper låg i stora lådor i ett förråd, och vi hade tur som fick tag i dem, för dagen efter skulle de skickas iväg till ett annat ställe. Dessa papper var från något vatten och sanitetsprojekt, där alla hushåll blivit listade. Vi fick i alla fall tag i papperen och skickade till olika kopieringsställen, som jobbade i flera timmar. I Sverige har ju alla en adress man kan få tag i ganska enkelt.

Tyckte det var kul att komma ut lite jag, skönt med lite variation. Det kändes faktiskt att det var en annan del av landet, mer låglänt. Större fält och mindre befolkat. Människorna såg annorlunda ut och klädde sig annorlunda. Fler muslimer och moskéer. Många hade kaktusar runt sina hus, som staket. Klimatet var varmare och det fanns mindre vatten. Awassa i sig var en större stad än Soddo, med fler ”riktiga” hus, hotell och så. Vi tog en liten paus under koperandet, de tog mig med till ett jättefint ställe vid en sjö. Det var ett stort hotellkomplex. Vi tog en kaffe och underbart god mangojuice. (Den var så god att det var värt att må lite dåligt i magen sen. Däremot tyckte jag inte att det var värt att dricka juice dagen därpå, där de sa att det var kranvatten blandat med juicen. Om jag blir lite dålig av juice som de lovar är säker, känner jag att jag inte behöver prova den som är osäker.) Hur som helst var det skönt med lite semester.

När alla dessa papper var kopierade så var det redan kväll. Vi hade fixat rum på ett hotell i stan. Rätt så fint. Men egentligen kunde vi lika gärna ha hyrt ett kontor, för jag och Elazar satt uppe hela natten och numrerade hushåll, för att datainsamlarna skulle veta var de skulle gå på tisdag morgon. När jag gjort klart sista listan (för tisdagen) var klockan halv sex på morgonen. Jag frågade Elazar när vi skulle åka, och hon svarade klockan sex. Hon hoppade in i duschen och jag la mig på sängen en kvart.

Tillbaka i Soddo – frukost, sedan vila en stund. Klockan två satte jag igång med listorna igen, och höll på till halv tio på kvällen. Idag (torsdag) är jag äntligen färdig! Jag har numrerat 74 499 hushåll och highlightat 4% av dem, som vi ska besöka. Kan nästan numren utantill nu; 4-9-21-46-59-97-122-139-143-160-187-214-297-298-302-307-319-328-347-348-384-393-428-447-502-519-558-647-679-691-701-727-729-735-762-775-428-447- och så vidare…

Igår var en väldigt deppig dag, jag grät hela dagen (inte riktigt, men det kändes så, och det kändes som att jag aldrig skulle kunna bli glad igen). Började med att jag försökte ha sovmorgon (tänker att man blir gladare om man sover ordentligt) men det gick ju som det gick eftersom kyrkan började sjunga, de andra gästerna vaknade, bilar tutade och någon knackade på min dörr. Vid åtta gav jag upp och tänkte att de lika gärna kunde städa mitt rum också, eftersom de redan höll på där ute. Tog en lång morgonpromenad, på en väg som jag inte gått förut. Det var rätt skönt, en stor väg som de höll på att bygga på, så det var inte så mycket trafik. Inte så mycket folk heller, men såklart alltid lite folk som ropar efter en och vill ha pengar. Gick ungefär en timma, sedan blev det frukost. På vägen till frukosten var det två pojkar som följde efter mig flera hundra meter och bad om pengar och kakor.  Jag sa att jag inte hade något, som var sant. Tillslut var det en vuxen som sa åt dom att sticka därifrån, det var skönt. Efter frukosten gick jag en sväng till, även då fick jag några pojkar efter mig. De var lite äldre och riktiga retstickor. De ropade också efter pengar, och grabbade tag runt handleden på mig flera gånger, så att jag fick slå efter dem. Blev riktigt arg. Som tur var fanns det fler människor på gatan som såg vad som hände, så jag blev aldrig rädd att det skulle hända något, men jag blev väldigt ledsen av det. Hade tänkt att gå förbi Christian Hospital för att säga hej, men var för ledsen för att klara det. Gick hem till hotellet istället. Efter en stund ringde Asle, mannen i det norska paret, och bjöd hem mig på middag på kvällen. Det blev dagens räddning. Jag och en till kvinna var bjuden dit på middag, det var gott och trevligt. De är verkligen goda människor! Fick se bilder från en resa de gjort i norra delen av landet, och blev sugen på att i alla fall försöka komma iväg och se något.

De erbjöd mig också att bo i deras hus i två veckor, när de ska vara i Addis. Det ska bli jätteskönt! Att kunna sitta i en fåtölj, kunna laga sin egen mat, ta en kopp te på kvällen. Ser fram emot det som en semester! När jag kom hem därifrån pratade jag med mamma och pappa i telefon, det var skönt att höra deras röster. Men det blev 4-5 samtal, för täckningen var inte den bästa och det bröts efter ca 2 minuter varje gång.

Jag gjorde också en plan för att slippa fler ledsna dagar. Mat, sömn och motion är bra. Gick en lång promenad idag också, och sen gjorde jag lite övningar på rummet. Lyckades bättre med sovmorgonen också (även fast jag väcktes vid 5 av kyrkan) Sociala kontakter är bra, så jag får försöka träffa folk på Christian Hospital. Kanske kan jag lägga upp jobbet så att jag kan vara ledig en stund på eftermiddagen och vara social, för att sedan jobba lite hemifrån när det blivit mörkt och man ändå inte kan vara ute. Har gjort ett schema för varje vecka i datorn, som jag uppdaterar lite. Blir oftast ändå inte så, men jag tycker om att ha en plan. Ska också försöka hålla mig mer uppdaterad om vad som händer och förändringar som sker. Jag tycker om att ha koll på saker. Sista saken på listan var att ha något att se fram emot, både på kortare och lång sikt. På lång sikt är det förstås att komma hem, men det känns lite för avlägset… Så ska försöka planera in någon helg att åka bort. Addis kanske, eller Lalibela, som ligger norr om Addis och har några kyrkor som är uthuggna ur berget. Det skulle jag verkligen vilja se.

Idag känns livet lite lättare. Fick sms av Ragnar inatt, men nu verkar det inte funka att svara. Ska åka till Awassa i eftermiddag, som är en större stad. Vi (jag och Kebebew) ska jobba där imorgon, ska kopiera listor på alla hushåll i de områden där vi ska göra studien, för att veta vilka vi ska besöka. Det kommer nog ta hela dan, därför åker vi idag och sover över där. Ett litet äventyr.

Men det är lätt att känna sig udda och utanför när folk ropar efter en på gatan och springer efter. Ibland kan barnen följa en 10 minuter. ”foreign, foreign, foreign” ropar de, och ”money, money, money” ”one birr, one birr” ”biscota, caramela”. Jag ger dem inget. Ibland säger jag hej, tar i hand om någon vill det, vinkar om det är små barn som vinkar. Annars är det mest att stänga av öronen. Särskilt när det är äldre killar som ropar, ”sister, how are you” ”baby” ja, jag vill inte ens lyssna… Ibland är det skönt att inte förstå vad de säger, när de pratar på amhariska (som enligt Asle är världens näst svåraste språk att lära sig)

Saker som alltid finns i ryggsäcken på fält:

Ficklampa – bra när man tex får punka när det är mörkt och man inte ens törs ha på varningsblinkers av rädsla att ladda ur batteriet

Våtservetter och handsprit – när man har hållit på med smutsiga barn ett par timmar känns det bra att ha rena fingrar när man sedan äter sin kexlunch

Regnjacka, paraply, tröja – det är bra!

Vatten och kex – kanske den enda mat man får under dan (bjud mig inte på kex när jag kommer hem) gör varje otrevlig situation lite uthärdligare.

Papper och penna (och servetter/toapapper)

Visum och pengar

Telefonnummer om nåt skulle hända, brev som berättar vad jag gör där/tillstånd från hälso-nånting här.

Kamera och mobil – ringer inte särskilt ofta och inte många ringer mig, men ändå bra att ha

Keps och solglasögon – la jag till efter att nästan ha bränt mig en dag. Är mest mulet, så har inte använt sedan dess.

Saker som var bra att ha med:

Mina nya skor – perfekt! Gillar dom!

Ficklampa och pannlampa – om man vill kunna läsa efter klockan sju

Datorn – såklart. USB-minne.

Svarta linnebyxor – bättre byxor att ha på resa finns inte. Svala och sköna, bra färg, lätta att röra sig i, känns inte smutsiga, funkar även när det är varmt, funkar också när man vill vara finare. Torkar snabbt när man tvättar/blir blöt.

Reseväckarklockan – gillar den.

Pocketböcker och korsord – har inte läst/löst så mycket än, men det är bra att ha för att fördriva lediga stunder. Och bara vetskapen om att man har något att göra gör att det inte behövs lika mycket.

Extra minneskort – använder vi nu att föra över dokument mellan våra olika datorer, sedan vi misstänker virus på et USB-minne.

Fotoalbum – visserligen fixat i all hast innan jag åkte, men kul att ha med lite bilder, både för att visa andra och titta på själv.

Saker som kunde vart bra att ha:

Filmer – kanske skulle man lagt in ett par filmer i datorn som ju ändå är med, för att fördriva lite tid. Eller så skulle jag ha laddat ner lite trevliga radioprogram, nu blev det bara P3-dokumentärer (som jag iofs gillar, men de handlar mest om allvarliga saker som jag inte orkar lyssna på)

Jeans – saknade är mina jeans! (men visst klarar jag mig lika bra utan)

Onödigt

Adapter – svenska kontakter passar här

Gummistövlar och regnbyxor – har haft stövlarna en gång. Hade nog vart bra om jag varit ute och gått mer i fältet (eller åkt motorcykel) men nu åker jag mest bil och är inte ute så mycket, så man blir inte så blöt och lerig. Men det kunde jag ju inte veta innan.

Myggnät och reslakan – finns på hotellet. Men det visste jag ju inte. Och bättre ha med än vara utan om det hade behövts.

Si och så:

Tvättmedel – går förstås lika bra att köpa här, men nu tvättar jag upp t-shirts och strumpor i mitt svenska Grumme tvättsåpa.

Solskyddsmedel – kanske inte onödigt egentligen, för finns antagligen inte så mycket att köpa här. Har bara använt det en dag, är mest mulet och jag är inte ute så mycket. Men kanske är det bra att ha senare, när regnperioden lider mot sitt slut.

Kjolen – har mest använts inne på rummet, istället för mjukisbyxor. Skönt, men kunde nog ha packat ner något mer användbart istället.

Nu känner jag mig glad! Har just varit på middag på Christian Hospital (där jag skulle ha bott). Det var väldigt trevligt. Alla familjerna åt middag tillsammans ikväll, ute på en uteplats. Mycket trevligt. En amerikansk familj med två små barn som jag blev inbjuden av (eftersom det var till dem som chefen gav mitt nummer). Det var några också som var där på besök, så jag fattade inte riktigt hur alla hörde ihop. Men det var trevligt och de sa att jag fick komma tillbaka och det känns bra. Det var också ett norskt par där som var väldigt trevliga, vi bytte nummer och hon följde mig hem sen. Det är väldigt nära, på samma gata, så det är bra. Jag skulle också vilja titta runt på sjukhuset någon gång och se hur det är. Nu känner jag mig helt upprymd, det är sånt här som jag vill göra! Kanske ett år eller så, men då måste jag jobba i Sverige ett tag först, så jag har nåt att komma med. Skulle vilja undervisa då också.

Hur som helst så var det underbart gott att få äta sallad för första gången sedan jag kom hit!

Innan var jag väldigt nervös över hur det skulle gå, men det gick ganska bra tror jag. Får väl se hur det blir senare, när det blir mindre jobb kanske jag kan styra lite mer så att jag kan vara ledig på dagen/eftermiddagen en stund och kanske vara där lite, för att sedan sitta inne och jobba när det är mörkt och trist. Men just nu tar jobbet en himla massa tid. Tyvärr så är det inte mycket effektiv tid, utan mest sitta och vänta eller sitta i bilen. Jag är i och för sig väldigt glad att jag får följa med över allt och inte bara blir dumpad på kontoret. På måndag kanske jag och Kebebew ska åka till Awassa (en större stad) för att försöka få några listor som vi behöver för att göra randomiseringen av vilka hushåll vi ska besöka. Den delen av studien skulle i och för sig börja på måndag, men har man inte papperen så har man inte… Idag har jag i alla fall gjort scheman till alla datainsamlare (nästan alla, de som jag hade info till i alla fall) för vilken dag de ska vara vid vilken Health Post.

Härom kvällen regnade det rätt mycket när jag kom hem, och när jag klev in genom dörren och skulle ta av mig skorna (i mörkret) kände jag att det nog inte var nån bra idé… hela golvet var fyllt med vatten. Är nämligen en liten springa under dörren.