Besök på statligt sjukhus och ensam på kontoret
I onsdags morse fick jag ett sms från Tenange att hon åkt till Addis, så nu har jag varit ensam på kontoret i två dagar. Lite skumt men ganska skönt. I onsdags spenderade jag fyra timmar med att skriva ut sheman, häfta ihop scheman, numrera och sortera enkäter som skulle ut till nästa vecka. Inte så roligt.
Innan jobbet följde jag med Stephanie, som jag bor hos nu, till det statliga sjukhuset där hon jobbar. Hon gav mig en liten rundtur. Det är inget ställe som jag skulle vilja bli sjuk på, så mycket kan jag säga. Det värsta var stanken. De har inget rinnande vatten. En patient kan föda barn på en skumgummimadrass, blöda massor, och sedan kommer nästa patient och lägger sig på samma madrass. På övervåningen fanns en toalett för hela våningen.
På rundturen: ”Det här är intensiven, hit kommer alla patienter efter operation. Vi har två operationssalar, men bara anestesipersonal/utrustning för en. Oj, där är min patient!”
Detta var ett rum med 6-7 sängar, med patienter och dess anhöriga. En patient hade dropp och blod kopplat till sig, en annan dropp. Ingen annan utrustning eller övervakning. Såg inte ens till en sköterska. Det finns ingen blodbank heller, om en patient behöver blod får de fråga om familjen kan ge, då får de betala för utrustningen som krävs för att ge blod. Så får man hoppas att blodgruppen stämmer. Stephanie sa att hon vet allas blodgrupp här och ibland när hennes patienter behöver blod (hon jobbar på gyn/obstetrik) ringer hon rätt person och frågar om de kan komma och lämna lite.
