Imponerad av livet
Fick följa med en kort stund in i ett hus, medan datainsamlaren gjorde sina mätningar. Kvinnan i familjen hade fött sex barn, men bara fyra av dem var i livet. Den yngsta var bara 9 veckor, supersöt liten flicka! Kan inte annat än imponeras av alla dessa kvinnor (och män) som lever här. De får verkligen kämpa för att klara sig. Föda sina barn i den där lerhyddan, utan el eller vatten. (96% av kvinnorna föder hemma, traditionen här är dessutom att förlossningen är någon som varje kvinna ska klara av själv) Sedan att många av barnen dör, vilken hemsk sorg. De har ingen el eller vatten inne, får kanske samla regnvatten eller gå långt till någon brunn. Jordbruket sköter de för hand. Transporter är det ont om, inte många alls har bil. Knappt någon på landet. Kanske kan man åka på en åsnekärra.
Regnvattnet som samlas i dikena, rött av lera, ser man ibland folk som samlar i sina dunkar. Undrar liksom vad man vill använda det vattnet till, det är inte direkt rent. Men så ser man någon som tvättar sina kläder där, eller sitt hår, sina fötter och sig själv, sina barn. Finns det inget bättre så finns det inte. Man tager vad man haver.
