Vardag
På gatan utanför håller de på att bygga något, typ en kant där man kan plantera blommor eller hindra bilar från att köra. Det är massor av folk som arbetar och den enda maskin jag sett är en cementblandare. Resten görs för hand, från bärande av sten och sand till cementen, till hackande av asfalt och grävande av grop/dike. Hårt arbete med andra ord. Vägen är en statlig väg, så staten betalar. Arbetstillfällen blir det ju om inte annat.
(Gatan utanfor mig)
Asle, den norske läkaren, och jag pratade lite om det här med att man aldrig får gå i fred ute. Han sa att han brukar springa samma runda varje morgon, men fortfarande ropar de efter honom varje dag. De borde ju känna igen honom efter ett par år kan man tycka. Känns skönt att veta att det inte bara är jag som besväras av det i alla fall.
Igår var jag där på middag, så även deras grannar. Den mannen är gynekolog och det verkar som att jag kan få följa med honom till sjukhuset någon dag, det vore roligt!
