Framme!
Med pirr i magen och ganska hög puls gick jag genom säkerhetskontrollen på Arlanda igår. Det var så mycket känslor som blandades att det var svårt att veta vad som var vad. Väl vid gaten träffade jag på min handledare och vi hade sällskap in på planet. Jag hade lyckats få platsen bredvid henne.
Flighten gick bra, efter middagen släppte det mesta av nervositeten, men kunde inte äta så mycket. Mellanlandning i Rom lagom när man ville börja sova, men då skulle folk ut och andra in, sen var det dags att lyfta igen. När man äntligen började slumra till väckte de en med varm handduk och frukost. Efter 10 timmar landade vi i Addis Abeba, mulet och en lagom sval temperatur. Lyckades komma in i landet och få bagaget. Kändes väldigt skönt att resa med någon, att någon mötte oss med bil och man inte behövde fundera på vart man skulle åka. Att man kunde ringa nån som sa att banken har öppet till 12 på lördagar, så det gick bra att växla pengar.
Åkte till Addis Continental Institute of Public Health (det är de och Uppsala universitet som samarbetar med den här studien) där vi träffade professorn. Efter det en frukost och sedan en biltur ner till Soddo, på 6 timmar.
Till en början kändes det lite skakigt, fastnade i Addis trafik som verkade fungera på ett måfå, sedan öste regnet ner, vi handlade på en bensinmack med beväpnad vakt. Bilens hastighetsmätare fungerade inte, men kändes som det gick ganska fort, fast det kan ju förstås lika gärna ha berott på en kombination av bilens och vägens skick.
Turen kan nog bäst beskrivas som levande slalom. Inte så mycket bilar på vägen, och allt färre ju längre bort från Addis. Men cyklar, kor, åsnor, barn, hundar, getter, får, små hästar, folk som går över allt. Och högertrafiken verkar det vara lite sporadiskt med. I början tyckte jag allt att han körde lite tokigt, vår chaufför, men sedan märkte jag att han var duktig. Visst gick det undan i svängarna och han använde nog tutan mer än bromsen, men vi körde inte på någon och höll oss på vägen. (var iofs nära ett par åsnor och getter) När ett barn skulle till att springa ut i gatan så tutade han och barnet stod plötsligt blixtstilla. Ja, jag är glad att jag slapp köra, men det verkar ju funka ganska bra ändå, har inte sett någon olycka och bara tre döda djur.
Landet var väldigt vackert, i början ganska platt och sedan mera berg. Allt är väldigt grönt och det är svårt att tänka sig att så många människor här svälter. I städerna är det mest plåtskjul och lite betonghus, på landsbygden runda små hus med toppiga tak. De var väldigt fina tycker jag, och ser ut att vara ett med naturen. Man hade ju inte alls lust att sova bort detta vackra, men stundtals var det helt omöjligt att hålla ögonen öppna. Men så fort jag råkade somna tappade jag huvudet bakåt och vaknade upp med ett ryck, för något nackstöd fanns ju såklart inte. Men väl ett litet säkerhetsbälte som jag drog åt hårt i midjan.
Nu är vi inkvarterade i Sodo, på ett Guesthouse som tydligen är ganska nytt, men inte är det ställe som vi skulle ha bott på egentligen. Jaja, det får ordna sig. Just nu är jag mest glad åt att ha en säng. Dessutom egen toa och dusch, vilken lyx!
Har fått etiopiskt nummer +251923474282 om nån vill skicka ett sms eller så!
