Livstankar
Utsikt från bilfönstret
Packåsna i Sodo
HEMMA!
På flyget!
Sitter på flyget nu, landar om en halvtimma ungefär. Har just kollat på en film på datorn. Flygningen har gått bra, efter Rom är det nästan inget folk kvar på planet.
Igår kväll gick jag på en promenad med Karen, en ung norska från missionen. Då ringde Amare, han kom och hämtade upp oss och vi åkte hem till hans familj och åt middag. Så det blev en bra sista kväll i Etiopien! Hans mamma var riktigt bra på engelska, hon jobbar för norska Rädda Barnen. Fick smaka traditionellt honungsvin, hemmagjort av deras egen honung. Ganska gott. Åt också en del av ett av de där fåren tror jag. Gott och vem vet när jag får injera nästa gång… Sedan skjutsade Amare mig till flyget.
Bara passagerare fick komma in på flygplatsen och man var tvungen att ta av sig skorna och gå genom en säkerhetskontroll för att ens komma in. Sedan ändrade de gate utan att tala om det, eller en gubbe kom och sa det, inget i högtalarna och skyltarna var avstängda. Hur som helst kom jag med planet, men det kändes lite sådär att det satt ett gäng och mekade med planet med instruktionsbok uppslagen samtidigt som vi klev på. Men än har vi inte störtat i alla fall. Kom att tänka på nerresan, då de efter mellanlandningen i Rom glömde att låsa nödutgången innan vi skulle åka, en passagerare fick påpeka detta.
En annan sak som jag alltid undrar när jag flyger är varför det finns askkoppar på toaletten när man aldrig får röka ombord??? Jag förstår det verkligen inte!
Gott Nytt År!
Addis Abeba
Sista dagen på fältet!
Idag var sista dagen på fältet för min del. Känns ganska bra. Dagen avslutades med middag och kaffe hemma hos Elazars mamma. Vi fick boijna och boje, potatis och sötpotatis och till det röd och grön kryddig sås.
Tidigare fick jag träffa Tibebus lilla dotter, hon var 2,5 månad och supersöt! Hon heter Mirakel fast på amhariska, kommer inte ihåg vad det var… Mamman bor hemma hos sina föräldrar nu och några veckor till efter förlossningen, sedan flyttar hon hem till Tibebu igen. Traditionellt sett så tillhör det äldsta barnet mammans föräldrar och barnet ska bo hos dem. Men så gör man kanske inte nu för tiden.
På fredag åker jag till Addis. Mitt flyg går på måndag kväll/natten mot tisdag. Då har jag sån tur att Amare, en i vårt projekt som bor i Addis men just nu är i Sodo (som jag för övrigt lånar internet av nu) kan skjutsa mig till flyget. Kan ju knappast bli bättre!
Nya insikter
110906 Insikter
Idag mötte jag världens sötaste unge. Hon satt med sin mamma vid vägkanten när jag gick till banken för att växla pengar. De ropade efter mig, men jag gick förbi. På vägen tillbaka följde två flickor efter mig, de ville såklart ha pengar. Vi gick förbi mamman och barnet igen, hon ropade ”sister sister” (rätt bra för att vara typ 2 år) och sträckte ut armarna mot mig, hade ett leende med vita tänder och stora ögon. Jag tog hennes hand och hon fingrade lite på mig. Sedan gick jag igen. Hade jag haft småpengar hade jag nog gett dem. Mest för att jag själv känner mig så ledsen när jag inte kan ge dem något. (men jag är inte lessen att inte ge barn som bara följer efter)
Igår var jag med på ett besök hemma hos en familj. Det var en ung familj med två barn. De hade två rum, jordgolv, hydda av lera. Ett fyrkantigt hus med plåttak, inte den traditionella runda hyddan. I rummet vi var i fanns en säng (hemmabygge, hård med en plastpresenning som lakan), en pall, en bänk och ett rangligt bord. I ett hörn låg en massa torkade blad, som de använde som madrass och som mat till djuren. (fast just nu hade de inga djur) Det prasslade till där, och jag frågade pojken (med hjälp av Tenange) vad det var och han sa att det var råttor. Trevligt. På väggen hängde några köksredskap och en bild på Jesus. Det var ungefär allt.
Nu är det kväll och jag sitter hemma och lägger in data och lyssnar på P3-dokumentär, bra kombination, att jag inte kommit på det tidigare! (fast kanske bra också, eftersom jag snart har lyssnat på alla som jag laddat ner)
Helg = hike!
I söndags klev jag upp extra tidigt för att bestiga berget, som heter Damot. Vi började med att åka motorcykel till en startpunkt, för att sedan gå upp till toppen. Det regnade på natten, men när vi gick var det inget regn. Dock lite dimma. Det blev en bra förmiddag, jag betalade en kille här ifrån sjukhuset för att ta mig upp. Några pojkar som han kände följde med oss på vägen, men det var bara trevligt. Han hade sagt att det skulle ta 3,5 timma att gå upp, sedan lika långt ner, men jag var tillbaka här efter 4 timmar. Då ville han ha extra betalt för motorcyklarna, något som han inte nämnt dagen innan när vi bestämde turen. Så jag kände mig lite lurad och att han (som alla andra i det här landet) bara var ute efter snabba pengar. Dessutom när jag tyckte att vi hade gott om tid och kunde gå ner till asfaltsvägen, så att motorcyklarna kunde hämta oss där istället, var han lat och orkade inte gå längre. Sa att han hade ont i knäna.
Jaja, det var i alla fall skönt att få röra på kroppen och se något annat än kontoret. Att vara på berg gör mig lycklig!
Mina loppbett (och andra bett) fortsätter att klia, nu använder jag myggmedel, kanske funkar det på loppor också, värt ett försök.
Lite mera fältbetraktelser
I onsdags var vi ut på fältet igen, antropometriträning. Var ganska roligt. Soligt och bra väder. Mest trevliga människor. Knäppte ganska mycket kort, synd att jag inte gjort det tidigare, för det var rätt roligt! Har några bilder där alla springer för att vara längst fram på bilden.
Såg en pojke med en extra tå som stack ut 90 grader från foten. En kvinna med stor struma, hennes sköldkörtel var nästan lika stor som huvudet på barnet hon hade i famnen.
Ikväll när jag kom hem från jobbet mötte jag Mark, gynekologen, som var på väg hem från sjukhuset. Han hade just opererat en patient med uterusruptur. Barnet låg dött i buken som var full med blod. Mamman överlevde, och tur var väl det, för hon hade sex andra barn där hemma.
Har nu över 400 barn i min databas, och där får man också se en del. De flesta kvinnorna väger mellan 40-50 kg, några så lite som 35. Ytterst få över 60. De flesta är förvisso också väldigt korta. Några av dem har en omkrets på överarmen som är 19-20 cm. Det är ju inte så mycket... Det är fler hushåll som har allvarligt undernärda barn än som har elektricitet.
Vi är hårt arbetande människor
Jobbar en vanlig dag mellan åtta på morgonen och halv tio eller halv elva på kvällen, med olika långt uppehåll för lunch och middag. Ibland tar vi kaffepaus också. Ibland har vi inte tid, så vi beställer upp mat på kontoret. (Ibland är det praktiskt att ha en restaurang i samma hus) Nu tror jag att jag har jobbat 20 dagar på raken. Fast helgerna jobbar jag inte så länge.
Imorgon ska vi gå på marknaden igen, får se vad jag kan hitta den här gången. På söndag tänkte jag försöka gå upp på berget här, en kille från sjukhuset ska ta med mig dit. Allt är så lätt att fixa här, bara fråga grannarna, vet du nån som kan ta med mig upp på berget? Senare samma dag är det fixat.
Men egentligen ville jag åka till Arba Minch och kolla på flodhästar och krokodiler, men en flod på vägen dit har svämmat över, så man kan inte ta sig fram. Elazar sa att man kunde betala någon för att ta en på axlarna och vada över floden. Kanske lite väl spännande. Synd synd. Men det blir mera tid för arbete då…
Nästa helg ska jag åka till Addis, ska åka med norrmännen som jag bodde hos förut. De har bil och ska dit, så det blir ju perfekt. Fast Asle är i Addis nu också, de fick åka dit med en av läkarna här, för han är sjuk. Så de är på sjukhus i Addis och vet inte vad det är för fel. Hoppas att det går bra.
Loppor och lyxliv
Det finns saker som man kommer vara glad att slippa och saker man kommer sakna. Jag har fått loppor, dom kommer jag inte sakna. Tror i alla fall att det är loppor, ibland känner jag hur det kryper på benen, ibland hittar jag ett kryp, och när jag försöker döda den så hoppar den iväg. Vet inte så mycket om loppor, googlade på det, men det enda jag fick reda på var att loppor inte är så vanligt idag, och att de sprider pest och digerdöd. Trevligt. Men det är inte löss i alla fall. Loppbett kliar. Idag fick hemhjälpen spraya med insektsspray.
Häromnatten fick jag också användning för tidningen som Lotta hade med sig sist hon kom hit, dödade två hemska insekter. Den ena var värsta jätteflugan (fast ändå inte en fluga) och den andra bara strök med av farten. Fast på morgonen när jag klev upp var den borta, så den var kanske inte död. Eller så hade någon ätit upp den. En annan kväll precis när jag skulle somna flög nån insekt in i mitt ansikte, men den hittade jag inte, så jag kunde inte döda den.
Det lyxiga med att vara här är att det kommer en tjej tre gånger i veckan och hjälper till med allt möjligt. På tisdagar tar hon hand om ett gäng gatubarn som kommer hit och duschar och får mat. I onsdags lagade hon mat och handlade åt mig. Idag fick hon tvätta och städa. Och så bakade hon en banankaka, den var god! Jag betalar henne 7 birr i timmen, det är ca 3 kronor. Helt överkomligt.
Igår var jag in till grannarna och spelade Scrabble. Det var roligt, även fast jag kom sist. Var ändå ganska jämt, och engelska är ju inte mitt språk.
