Sofia i Etiopien

5 oktober är sista ansökningsdatum för de flesta AT. Hur ska jag veta vad jag vill göra? Vart vill jag? Tillbaka till Östersund, nu eller senare? Någon annan stans? Vart? Vart är det bra, var kan jag trivas? Vågar jag åka ensam till en ny stad och börja ett nytt liv, Gävle kanske? Eller ska jag stanna i Uppsala och söka jobb på barn? Måste snart säga upp lägenheten om jag ska flytta, det är mindre än 4 månader kvar till examen.

Hittade också en väldigt intressant utbildning mitt i alltihop, Master i Internationell hälsa, på samma instutition som jag gör mitt projektarbete nu. Låter väldigt intressant, men man borde kanske göra AT först, innan man börjar en 2-årig utbildning... hur som helst så har de bara intag på hösten.

Sedan jag kom hem har jag också en liten kvävningskänsla i min lägenhet, det är så mycket saker över allt. Saker som egentligen inte behövs. Ibland får jag lust att kasta ut hälften av dem. Och alla kläder som bara ligger i garderoben och skräpar, många helt okej, men som jag inte gillar och inte använder. Vill bara kasta ut dom (och ge till nån som använder dem) Tittade på min bokhylla med alla böcker, och tänkte "varför har jag så många böcker, de står bara där och samlar damm, varför inte bara låna på biblioteket, gratis och spar en massa plats, jag kanske borde ge bort alla mina böcker." Senare på kvällen beställde jag 2 nya böcker... jag gillar böcker!

Men tänk på alla i världen som inte ens får chansen att lära sig läsa. Så många kvinnor (och män) i min ålder i Etiopien som inte gått i skolan, eller kanske bara de lägsta klasserna. Jag känner mig sorgsen när jag tänker på det. På kvinnor i min ålder, som på landsbygden, de flesta är omskurna. När jag funderar på vilken stad som är bäst för mig att göra AT kanske de redan har fem barn och funderar på vilket av dem som ska gå hungrig från nästa måltid. Hur hon ska få mat till dem, om de kanske har råd att köpa skor.

Jag klickar på min dator, beställer ett par böcker, betalar elektroniskt med mitt VISA. De har ingen el. När det blir mörkt på kvällen (vid sju) blir det mörkt. De har ingen belysning, har inte råd med fotogen/oljelampa heller.

Jag tycker min mage varit besvärlig en vecka, men jag har en vårdcentral att ringa, att lämna prov till. Om det är något allvarligt (vilket det inte är) kan jag få behandling. Jag har råd med den. Jag har rent vatten att dricka, en toalett och en dusch. Varmt vatten. De samlar regnvatten i gula plastdunkar.

Nej, nu ska jag sluta, för detta gör ingenting bättre. Men av detta har min dag varit fylld.